Om mätbarhet och vad som är värt att mäta

Gustaf Nelhans, Högskolan i Borås, 2015-01-13

När scientometriker tillfrågas om relationen mellan citeringar och vetenskaplig kvalitet resonerar de ofta kring hur citeringar kan betraktas som indikatorer på användning av forskning och att detta i sin tur implicerar dess användbarhet och inverkan på annan forskning. Detta betraktas i sin tur som ett argument för att begagna sådana indikatorer som kvalitetsindikatorer.  

I detta paper problematiserar jag den implicita lagbundenheten i en sådan ”linjär modell” att representera kvalitet med kvantitativa mått utifrån ett antal ståndpunkter:

1. Från den vetenskapliga praktikens perspektiv: Användningen av citeringen och likartade prestationsindikatorer på forskningen kan betraktas som performativ. Detta genom att den enhet som mäts (på individuellt plan eller på aggregerad nivå) kan komma att anpassa sitt beteende och sin verksamhet för att prestera på de skalor som de mäts på, exempelvis i utbyte mot erkännande eller monetär belöning.
2. Den mer traditionellt vetenskapsteoretiska problemställningen handlar om vilket slags kunskapsintresse som gynnas av en syn på kvalitet som graderad och mätbar. För när mätande genom prestationsindikatorer likställs med värdering av kvalitet i forskningen uppstår lätt en förväxling av de båda aspekterna med varandra.

På ett övergripande plan kan man utifrån teorier i vetenskaps- och teknikstudier argumentera för att den ovan nämnda utvecklingen av scientometriska indikatorer och värdering av vetenskapens kvaliteter är samproducerad. Med detta avses att utvecklingen av prestationsbaserade indikatorer och vad som betraktas som hög kvalitet kan komma att befinnas på en ökande grad av korrelation med varandra. Detta är en konsekvens av det performativa idiomet. En avgörande fråga blir då hur man i detta sammanhang kan förstå förhållandet mellan vad som är mätbart och vad som är värt att mäta (för att travestera Håkan Törnebohm)?