Hermeneutik är både en filosofi om förståelsens villkor och en benämning för en forskningsansats med tolkning som analysredskap. Inom ramen för en hermeneutisk forskningstradition söks emellertid inga sanningar i termer av ett orsak - verkan tänkande. Istället söks fruktbara sätt att förstå företeelser som kan vara svåra att hantera i vår vardagsförståelse. Forskningsfrågor som kan formuleras i termer av ”vad betyder den här företeelsen för den här gruppen av människor” lämpar sig ofta för en hermeneutisk forskningsansats. Vi människor använder emellertid alltid tolkningar för att orientera oss i tillvaron, det vi uppfattar som sanningar brukar helt enkelt vara de tolkningar som gäller i ett bestämt sammanhang, t.ex. det samhälle som vi växt upp i. Därför behöver vi skilja mellan vanliga vardagstolkningar och tolkningarna i en vetenskaplig studie. De sistnämnda är förstås aktuellt för empirisk hermeneutik, en humanvetenskapligt inriktad forskningsansats som kan tillämpas inom flera områden. Vanligast är den förmodligen inom samhälls- och vårdvetenskap. De forskningsfrågor som är aktuella för den här typen av studier kan inte besvaras med en orsaksförklarande metod som syftar till att förutsäga (predicera). Förklaringsnivån inom hermeneutiken handlar snarare om innebörder i texter, utsagor, handlingar och andra meningsskapande mänskliga aktiviteter. Hermeneutiken är dock inget nytt påfund. Begreppet myntades långt före den naturvetenskapliga revolutionen. Den tillämpade hermeneutiken har flera olika utgångspunkter och användningsområden. Låt oss därför, innan vi tar itu med frågan om hur man kan gå tillväga i empirisk hermeneutisk, ägna oss åt den historiska utvecklingen.