Analysen av SU / HSNs prioriteringsarbete utgår från den modell för ransoneringar som presenteras i Sandman och Tinghög (kommande). Modellen går i korthet ut på att först karakterisera behovet och effekten av åtgärden med hänsyn till de ramar som ges av människovärdesprincipen. Därefter avgöra om effekten av åtgärden saknar eller har negativ effekt samt om behovet befinner sig inom ramen för acceptabel livskvalitet vilket innebär att man kan ransonera. Därefter bedöma och rangordna efter behovsgrad, bedöma och justera rangordningen efter nyttan av åtgärden, samt slutligen justera rangordningen efter den kostnadseffektivitet som åtgärden uppvisar. Vid bedömningen av behovet och nyttan får inte hänsyn tas till kronologisk ålder, kön, social och ekonomisk ställning, samt huruvida behovet är självförvållat eller ett resultat av tidigare livsstil. Däremot är det tillåtet att väga in framtida livsstil och biologisk ålder, eftersom detta påverkar individens möjligheter att tillgodogöra sig åtgärden ifråga (och därmed den individuella nyttan av åtgärden). Efter rangordning sker ransonering i följande ordning: i första hand litet behov, i andra hand liten effekt, i tredje hand låg kostnadseffektivitet.