Denna rapport är en bearbetad version av den föreläsning som jag höll vid installationen som professor vid Högskolan i Borås den 17 mars 2000. Framställningen är en historisk exposé över den svenska barnomsorgens och förskolans framväxt från 1930-talet då den fick sin socialpolitiska utformning och blev en viktig del av den svenska välfärdsstaten. Studier visar att den ideologiska grunden för förskolan bygger på tanken om fostran till den demokratiska människan. Den moraliska fostran skulle ersättas av en pedagogik som byggde på ett vetenskapligt synsätt och kunskap om barns utveckling. Denna syn kom alltmer att omfattas av ett inlärningspsykologiskt perspektiv. Numera talar man om ”det kompetenta barnet” och pedagogiken utgår från barnets potentiella utvecklingsmöjligheter. I mitt forskningsarbete, som pågått sedan 1972, har jag ägnat mig åt att undersöka förhållanden som i olika avseenden har påverkat förskolans utveckling från en relativt begränsad verksamhet till en omfattning som idag inkluderar 70 procent av alla barn i förskolåldrarna. Jag har därmed kunnat bidraga till att belysa frågor och problem i samband med de förändringar som kännetecknat dess framväxt från socialpolitiskt projekt till en förskola med hög pedagogisk kvalitet internationellt sett. Förskolan har sedan 1996 en egen läroplan och Skolverket är ansvarig myndighet. Borås i maj 2000