Som del i förskolans vardag ingår en stund som i vardagligt tal kallas för vilan, som vanligtvis åsyftar att sova middag för yngre barn. Det här arbetet tar sin utgångspunkt i förskolans så kallade vila och hur den bedrivs för de äldre barnen, som inte sover om dagarna. Utifrån ett praxisteoretiskt ramverk undersöks undervisningens roll i förskolans vila.  

Med den vakna vilans bristande representation inom forskningsfältet och styrdokumenten, är syftet med denna situationsbaserade studie att belysa den vakna vilans utformning i förskolans vardag. Jag vill med denna studie bidra med underlag som synliggör en av den pedagogiska praktikens centrala byggstenar. Således uppmuntra till fortsatt diskussion och reflektion av hur den egna praktiken ser ut. 

Studien har utgått från frågeställningarna; Hur organiserar pedagogerna miljön för den vakna vilan? Vilka olika typer av undervisningsmiljöer förekommer i den vakna vilan? 

Deltagande observation och fältsamtal har använts som datainsamlingsmetoder. Totalt genomfördes sex observationer på två olika förskoleavdelningar. Insamlad data har analyserats och bearbetats utifrån fem undervisningsmiljöer som härstammar från Ann Pihlgrens modell av diverse praxisteorier.  

Resultatet visar på variation när det gäller såväl organisatoriska faktorer som skapande av möjliga vilosammanhang. Det framkommer att pedagogerna på avdelningarna bedriver de äldre barnens vilostund på olika sätt och med olika inslag av undervisning. Resultatet visar att barnen erbjuds arrangerade vilostunder. Det kunde kategoriseras som antingen en förutbestämd, kontinuerlig aktivitet i grupp eller en intressestyrd, varierande aktivitet i grupp. I förhållande till val av material och aktivitet framkommer attribut för undervisningsmiljöerna; allmän, moralistisk, barnutforskande, låt-gå och scaffolding stöttande.