Digitala produktpass (DPP) är en viktig del i EU:s förordning Ecodesign for Sustainable Products Regulation (ESPR), vars syfte är att främja cirkulär ekonomi, spårbarhet och transparens genom en produkts livscykel. Inom textilbranchen förväntas möbler omfattas av kraven inom de närmaste åren, vilket innebär att företag redan nu behöver förbereda sig på förändrade informationsflöden och ökade krav på dokumentation. Trots detta befinner sig många företag fortfarande i ett tidigt skede av implementering, särskilt inom heminredningsegmentet, där kunskapsbrist och osäkerhet råder kring vilka krav som kommer att gälla. I denna studie har ett svenskt hemtextilföretag undersökts med utgångspunkt i en av företagets ullmattor. Syftet är att identifiera vilka åtgärder och förändringar som krävs för att möta kraven på digitalt produktpass. Arbetet bygger på en kvalitativ fallstudie med semistrukturerade intervjuer, kompletterad av en litteratur- och policyanalys. Resultaten visar att företaget i dagsläget har flera certifieringar på leverantörsnivå, men saknar koppling mellan certifierad information och enskilda produkter. Företagets informationsinsamlingen sker idag fragmentariskt och det finns inga fastställda strukturer eller rutiner för produktspecifik spårbarhet eller digitalt informationsflöde. Studien visar att utmaningar för företaget är brist på resurser, teknisk kapacitet och att de har en låg prioritering av hållbarhetsarbete. Samtidigt finns ett starkt engagemang på operativ nivå, vilket skapar möjligheter för proaktiv utveckling. Slutsatsen är att införandet av digitala produktpass bör ses som en strategisk möjlighet för företaget att stärka sin transparens, skapa kundförtroende och säkra sin affärsmodell. Studien bidrar med praktisk kunskap om hur företag inom hemtextilsektorn kan närma sig ESPR och DPP i ett tidigt skede. 

Digital Product Passports (DPP) are a key component of the EU’s Ecodesign for Sustainable Products Regulation (ESPR), which aims to promote circular economy, traceability, and transparency throughout a product’s life cycle. In the textile sector, furniture is expected to be included in the upcoming requirements within the next few years, which means that companies need to begin preparing for changing information flows and increased documentation demands. Despite this, many companies remain in the early stages of implementation, particularly within the home interior segment, where knowledge gaps and uncertainty prevail regarding the specific requirements. This study examines a Swedish home textile company using one of its wool rugs as a case product. The aim is to identify the actions and changes needed to meet the future DPP requirements. The study is based on a qualitative case study methodology using semi-structured interviews, complemented by literature and policy analysis. The results show that while the company currently holds several supplier-level certifications, it lacks a connection between certified information and individual products. Information gathering is currently fragmented, and there are no established structures or routines for product-specific traceability or digital information flows. The study identifies key challenges such as limited resources, technical capacity, and low prioritization of sustainability efforts. At the same time, there is strong operational-level engagement, which provides opportunities for proactive development. The conclusion is that the introduction of digital product passports should be viewed as a strategic opportunity to strengthen transparency, build customer trust, and future-proof the business model. This study contributes practical insights into how companies in the home textile sector can approach ESPR and DPP at an early stage.