Syftet med studien är att undersöka några förskollärares resonemang dels om flerspråkighet i relation till förskolans uppdrag och dels hur detta omsätts i praktiskt arbete. Läroplanen i förskolan säger att “förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål, om barnet har ett annat modersmål än svenska” (Skolverket, 2018, s.14). Detta leder till ett ökat ansvar och krav på förskollärarnas arbete med att uppnå de mål som finns i förskolans styrdokument gällande barns språkutveckling. För att besvara studiens syfte har en kvalitativ metod i form av intervjuer använts och studiens teoretiska ram är den sociokulturella teorin, som betonar språket samt samspelet med omgivningen som främjande för barns utveckling och lärande. Ur studiens resultat framkom det att förskollärare anser det flerspråkiga arbetet som utmanande men att de samtidigt värnar om flerspråkigheten. Strategier som lyfts fram i det flerspråkiga arbetet är samverkan med flerspråkiga kollegor och vårdnadshavare, ytterligare nämns även artefakter som främjande för att stötta barnens språkutveckling. Det framgår av resultatet att ett nyfiket och positivt förhållningssätt anses betydelsefullt i utvecklandet av barns språk. Respondenterna anser även att kompetensutbildning kan utveckla deras förståelse kring begreppet flerspråkighet och hur det flerspråkiga arbetet kan inkluderas i förskolans verksamhet och i studien lyfts en gemensam kompetensutbildning fram som behjälplig i deras arbets- och förhållningssätt gällande barns språkutveckling.