Inledning och syfte

Leken är central i förskolans uppdrag och viktig för barns utveckling, relationer och lärande. Trots detta visar erfarenhet och forskning att vissa barn har svårt att delta i lek. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare uppfattar och arbetar med att stödja dessa barn samt vilka strategier och utmaningar de möter i arbetet med att skapa en inkluderande lekmiljö.

Metod

Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med Vygotskijs teori om utveckling genom samspel och stöttning. En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer användes. Tio förskollärare från nio förskolor i Skaraborg intervjuades. Det insamlade materialet analyserades tematiskt.

Resultat

Resultaten visar att lek kan ta olika uttryck, som att observera eller leka bredvid, vilket kan vara meningsfullt för barns utveckling. Barns uteblivna deltagande kopplades till otrygghet, språkliga svårigheter och brist på lekerfarenhet. Pedagogens roll var avgörande för att stödja deltagande genom aktiv närvaro, vägledning och anpassat stöd. Strategier som användes var styrda lekgrupper, temaarbete, rekvisita, bildstöd, lekvänner och rollspel. En trygg, tillgänglig och stimulerande miljö sågs som en grund för att alla barn skulle våga delta.

Slutsats

Lek är en komplex del av förskolans verksamhet. Alla barn deltar inte i lek på samma sätt men olika former av deltagande kan ändå vara meningsfulla för barn i förskolan. Förskollärarens lyhördhet, relationella arbete och anpassning efter barnets behov är avgörande för att möjliggöra lek. Studien visar vikten av reflektion och kollegialt lärande för att skapa en inkluderande lekkultur där alla barn får utrymme att delta och utvecklas.