Uppsatsen undersöker hur svenska banker hanterar fysiska klimatrisker i sin riskbedömning av fastigheter. Klimatförändringar har lett till ökade risker som översvämningar och erosion, vilket påverkar värdet och kreditsäkerheten Detta är något som är centralt för bankernas utlåning. Trots detta är det oklart hur banker konkret arbetar med dessa risker i praktiken. Studien bygger på en kvalitativ metod och kombinerar semistrukturerade intervjuer med representanter från tre banker samt dokumentanalys av flera bankers hållbarhetsrapporter. Syftet är att förstå vilka metoder som används riskbedömningen och hur klimatrisker integreras i kreditprövningen. Resultatet visar att bankerna arbetar med att identifiera och bedöma fysisk klimatrisk, men arbetet med att integrera det i kreditprövning är fortfarande i ett tidigt skede. Riskbedömningen bygger ofta på externa data och prognoser, men det saknas branschgemensamma metoder och tydlig vägledning. Bankerna är också beroende av externa aktörer, såsom fastighetsägare och försäkringsbolag, för att få tillgång till relevant information. Slutsatsen är att även om bankerna är medvetna om klimatrisker och påbörjat sitt arbete, så finns det betydande utmaningar kopplade till datatillgång, metodutveckling och regulatoriska krav. Studien bidrar med ökad förståelse för hur fysiska klimatrisker hanteras inom svensk banksektor och pekar på behovet av ytterligare forskning och samordning inom området.

This thesis examines how Swedish banks address physical climate risks in their risk assessment of real estate. Climate change has led to increased risks such as flooding and erosion, which affect the value and safety of property portfolios. An issue central to banks' lending decisions. Despite this, it remains unclear how banks are practically managing these risks. The study is based on a qualitative methodology, combining semi-structured interviews with representatives from three banks and document analysis of several banks’ sustainability reports. The aim is to understand the factors that guide risk assessment and how climate risks are integrated into decision-making processes. The results show that banks are working on identifying and assessing physical climate risk, but the integration of this into credit assessments is still at an early stage. Risk assessments often rely on external data and valuations, but there is a lack of industry-wide methods and clear guidance. Banks also depend on external actors, such as property owners and insurance companies, to access relevant information. The conclusion is that although banks are aware of climate-related risks and have begun to address them, there are significant challenges related to data availability, method development, and regulatory requirements. The study contributes to a better understanding of how physical climate risks are handled within the Swedish banking sector and highlights the need for further research and coordination in this area.