Plastavfall, särskilt i form av plastpåsar, utgör ett omfattande globalt miljöproblem. Majoriteten av dessa påsar tillverkas av material som inte bryts ned naturligt, vilket bidrar till långvarig miljöförorening. Som ett svar på denna utmaning har bionedbrytbara alternativ utvecklats – material som under rätt förhållanden bryts ned snabbare i naturen. Denna studie syftade till att undersöka nedbrytbarheten hos både bionedbrytbara och icke-bionedbrytbara plastpåsar under komposteringsförhållanden samt att analysera deras kemiska och termiska egenskaper med hjälp av Fourier Transform Infrared Spectroscopy (FTIR), Thermogravimetric Analysis (TGA) och Differential Scanning Calorimetry (DSC). Fem olika typer av påsar analyserades: en papperspåse, Iisi-påse, Bioska-påse, samt en grön och en svart plastpåse. FTIR-analysen visade att Iisi- och Bioska-påsarna var baserade på polylaktids (PLA) och stärkelse – två komponenter med viss biologisk nedbrytbarhet – medan de konventionella plastpåsarna bestod av Linear Low-Density Polyethylene (LLDPE), ett mycket stabilt och svårnedbrutbart material. Papperspåsen uppvisade spektrala egenskaper liknande cellulosa och förändrades tydligt över tid. Kompostförsöket visade att papperspåsen bröts ned snabbt och effektivt, medan bioplastpåsarna genomgick en långsammare nedbrytning. De icke-bionedbrytbara plastpåsarna uppvisade ingen märkbar nedbrytning under försöksperioden. TGA och DSC undersökningar visade att vissa material, särskilt bioplaster, visade ökad kristallinitet efter kompostering – vilket kan tolkas som en följd av långsam nedbrytning eller strukturell stabilisering. Studien visar att även om bionedbrytbara plaster är ett mer miljövänligt alternativ än konventionell plast, är papperspåsar det mest nedbrytbara materialet i kompostmiljö. Resultaten betonar vikten av att beakta både materialens kemiska uppbyggnad och deras biologiska nedbrytbarhet vid val av hållbara alternativ inom avfallshantering. 

Plastic waste, particularly from plastic bags, poses a major global environmental challenge due to the widespread use of materials that do not naturally degrade. To address this issue, biodegradable alternatives have been developed to promote faster decomposition under natural conditions. This study evaluated the degradability of five bag types—a paper bag, Iisi bag, Bioska plastic bag, and green and black plastic bags—under composting conditions, and examined their thermal and chemical characteristics using thermogravimetric analysis (TGA), Fourier-transform infrared spectroscopy (FTIR), and differential scanning calorimetry (DSC). FTIR analysis confirmed the presence of starch and polylactic acid (PLA) in the Iisi and Bioska bags, while the green and black bags were made from Linear Low-Density Polyethylene (LLDPE), a polymer highly resistant to degradation. The paper bag showed spectral similarities to cellulose and distinct structural changes over time. Composting results indicated that the paper bag degraded rapidly, while the biodegradable plastic bags decomposed more slowly. The non-biodegradable plastic bags showed no observable degradation. Thermal analyses revealed increased crystallinity in some materials post-composting, suggesting either slow degradation or structural stabilization. The paper bag experienced a temporary drop in glass transition temperature (Tg) due to moisture absorption, followed by re-stabilization. TGA confirmed weight loss in the paper and starch-based plastics, while PLA and LLDPE remained thermally stable. In conclusion, although biodegradable plastic bags are a more sustainable alternative to conventional plastics, their breakdown is significantly slower than that of paper bags in composting environments. These findings highlight the importance of evaluating both chemical composition and actual degradability when selecting environmentally responsible materials for waste management.