Läsförståelse är en grundläggande färdighet som spelar en avgörande roll för elevers kunskapsutveckling och framtida möjligheter, både i skolan och i samhället. Trots detta indikerar internationella studier (PISA) att svenska elevers läsförståelse har försämrats de senaste åren, vilket belyser behovet av att undersöka hur undervisningen kan främja elevers förmåga att tolka och förstå text.

Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om lärares erfarenheter av arbetet med läsförståelseundervisning i avseende att främja elevers läsförståelse inom svenskämnet i grundskolans f-3. Studien har genomförts utifrån en fenomenologisk ansats genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fem lärare från tre skolor i två kommuner.

Av resultatet framkommer att flera faktorer påverkar elevers läsförståelseutveckling, så som lärarens roll, elevers motivation och engagemang, grundläggande läskunskap, språkförståelse, förmågan att göra inferenser, kognitiva förmågor samt läsförståelsestrategier. Lärarna belyser vikten av att skapa ett tryggt och inspirerande klassrumsklimat, börja tidigt med undervisning inom läsförståelse samt användningen av undervisningsstrategier. De strategier som är mest framträdande och återkommande utifrån resultatet är modellering, läsfixarnas strategier och samtal kring text i samband med högläsning. Strategierna anses vara effektiva för att stärka elevers läsförståelse.

Studien är ämnad att bidra med en ökad förståelse för hur lärare i grundskolans tidigare år arbetar med läsförståelse och belyser vikten av att ge elever rätt verktyg för att de ska kunna utveckla sin läsförmåga. Resultat kan vara värdefullt både för lärare och forskare som vill vidareutveckla metoder för läsförståelseundervisning i syfte att stärka elevers förståelse.