Denna uppsats undersöker utomhusmiljöns betydelse för elevers lärande i biologi samt hur lärares pedagogiska innehållskunskap används i skapande av meningsfulla lärandesituationer. Fokus ligger på att identifiera vilka ämnesområden inom biologi som lämpar sig för utomhuspedagogik och att förstå hur lärare arbetar med dessa i lågstadiet.

Syftet med studien är att utforska lärares pedagogiska innehållskunskap i relation till utomhuspedagogik inom biologiundervisning i årskurs 1 – 3. För att uppfylla syftet besvarar uppsatsen följande frågeställningar: Vilka specifika biologiska ämnesområden anser lärare vara lämpliga för utomhuspedagogik? Vilka undervisningsmetoder och arbetssätt använder lärare för att undervisa i dessa ämnesområden utomhus? Vilka utmaningar upplever lärare vid utomhusundervisning i biologi?

För att uppfylla syftet har teorin Pedagogical Content Knowledge (PCK) använts som ramverk, vilket möjliggör en analys av lärares pedagogiska innehållskunskap. Studien bygger på sex semistrukturerade intervjuer med lågstadielärare, där metoden Content Representation (CoRe) har tillämpats för att skapa relevanta frågeställningar.

Resultatet visar att årstider, växter samt djur och insekter är ämnesinnehåll som lärare ofta väljer att undervisa om utomhus. Betoningen på sinnesupplevelser lyfts fram som en central orsak till djupare förståelse hos eleverna. I resultatet beskrivs praktiska metoder som lärare använder specifikt för utomhuskontexten – så som naturrutor och artkartor. Möjligheterna med utomhuspedagogik inkluderar fördjupad ämnesförståelse och ökat engagemang, medan utmaningar som tidsbrist och otillräckligt stöd från skolledningen upplevs som hinder.