Denna studie undersöker hur skönlitteratur används i undervisningen i mellanstadiet utifrån både lärares och elevers perspektiv. Skönlitteratur kan spela en central roll i att främja läsförståelse, empati och engagemang hos elever och dess användning i skolan varierar.

Syftet med denna studie är att undersöka hur skönlitteratur används i undervisningen i mellanstadiet utifrån både lärares och elevers perspektiv. Studien avser att belysa lärarnas val av böcker, undervisningsmetoder och pedagogiska val samt att undersöka hur elever upplever och arbetet med skönlitteratur. Genom att analysera båda parters erfarenheter och uppfattningar syftar studien till att bidra med en fördjupad förståelse för skönlitteraturens roll i undervisningen och dess potential som pedagogiskt verktyg. För att uppfylla syftet används följande frågor: Vilka undervisningsmetoder och strategier beskrivs av lärare vid arbete med skönlitteratur? Hur upplever elever arbetet med skönlitteratur i skolan? Vilka pedagogiska möjligheter och utmaningar finns i att använda skönlitteratur i undervisningen?

Studien bygger på en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes med två lärare och åtta elever i årkurs 5. Insamlad data analyserades genom tematisk analys för att identifiera återkommande mönster.

Resultatet visar att högläsning, litteratursamtal och elevnära bokval är viktiga för att skapa intresse och förståelse hos eleverna. Elevernas upplevelser varierar, vissa uppskattar skönlitteratur medan andra har svårt att finna motivation. En utmaning är att hitta böcker som engagerar alla elever och att anpassa undervisningen efter elevernas olika läsnivåer.

Studien visar att skönlitteratur kan stärka både språkutveckling och empati, och kräver genomtänkta pedagogiska metoder. Elevinflytande i bokval och undervisning kopplad till elevernas erfarenheter kan bidra till ökad läsglädje och inkludering.