Delirium är ett allvarligt tillstånd som påverkar patienters kognition, leder till störningar i medvetande och uppmärksamhet samt visat sig leda till ökad dödlighet. Det förekommer både hyperaktivt delirium med symtom som agitation och motorisk oro samt hypoaktivt delirium som istället kan orsaka apati. Patienter inom intensivvården (IVA) löper högre risk att drabbas av delirium och detta tillstånd kan leda till obehag i form av bland annat rädsla, overklighetskänslor och konfusion. Studiens syfte var att belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med delirium vilket utfördes med hjälp av en systematisk litteraturöversikt baserad på forskning med kvalitativ ansats. Studien utfördes med inspiration av Bettany-Saltikov & McSherrys metodbeskrivning och resultatet baseras på 13 artiklar. Dataanalysen mynnade ut i fyra teman: Ett vårdande präglat av utsatthet, Att hantera utmaningar i vårdandet, Identifiering och behandling präglat av vårdande & Intensivvårdsmiljöns betydelse för möjligheten att ge vårdande vård. Resultatet visade bland annat att intensivvårdssjuksköterskor som vårdar patienter med delirium kan uppleva höga krav och känna sig otillräckliga. De beskriver även en viss ensamhet i vårdandet på grund av bristande kollegialt stöd. En annan utmanande faktor är att vårda agiterade patienter eftersom det bidrar till ett ökat ansvar för att upprätthålla säkerheten, både för patient och personal. Delirium inom intensivvården kan stundtals vara svårt att identifiera och det finns delade meningar kring bedömningsstödens trovärdighet och i vilken utsträckning de används. Hyperaktivt delirium synliggörs i större utsträckning än hypoaktivt delirium, vilket också talar för skillnader i förhållningssätt och upplevelser av de olika tillstånden och därmed behovet av mer utbildning inom området. Slutligen blir det tydligt att delirium är ett komplext tillstånd, i synnerhet i kombination med intensivvård, vilket sätter patienten i en utsatt position och ställer höga krav på vårdarna.