Organdonation är en avgörande händelse för de som berörs. För intensivvårdssjuksköterskan innebär det ofta en etiskt och praktiskt krävande händelse medan det för närstående innebär en enorm kris som präglas av sorg och sårbarhet. Intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att stödja närstående är därför viktig att belysa, då antalet organdonationer förväntas öka sedan införandet av Donation after Circulatory Death (DCD). Genom en sammanställning av det aktuella forskningsläget ges en ökad insyn och förståelse för intensivvårdssjuksköterskans upplevelser. Syftet är att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av att stödja närstående under organdonationsprocessen. Magisteruppsatsen genomfördes som en systematisk integrativ litteraturöversikt enligt Whittemore och Knafl (2005) som kompletterades i data analyssteget meden tematisk analys enligt Braun och Clarke (2006). I resultatet framkom utmaningar i att vårda i ett vägskäl, att hantera egna känslor i en utmanande situation samt att uppleva organisatoriska utmaningar som summerades under huvudtemat Att uppleva utmaningar i att stödja närstående. Vidare belyser även resultatet betydelsen av ett vårdande som präglas av medmänsklighet och värdighet samt betydelsen av en kontinuerlig och ärlig kommunikation med närstående som utgör huvudtemat Att arbeta med goda förutsättningar för att vara ett omsorgsfullt stöd för närstående. Slutsatsen omfattas av kommunikationens betydelse för ett vårdande förhållningssätt, utbildningsbehov samt en påverkan av organisatoriska faktorer som alla påverkade upplevelsen av att stödja närstående.