Bakgrund och problemformulering: Sverige är ett mångkulturellt land där sjuksköterskor ofta möter patienter som talar ett annat språk än de själva. För att främja delaktighet har hälso- och sjukvården ett ansvar att kommunicera på ett sätt som patienten förstår. God kommunikation är avgörande för att sjuksköterskan ska kunna förstå patientens livsvärld och ge god vård. Trots detta brister hälso- och sjukvården ofta i att möta patienters språkliga behov, vilket kan försvåra skapandet av en vårdande relation. Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med språkbarriärer. Metod: Metoden som användes var litteraturöversikt med sammanställning av sju kvalitativa artiklar. Datainsamlingen gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. Artiklarna har kvalitetsgranskats utifrån Forsberg och Wengströms granskningsmall och analyserats med Fribergs analysmodell. Resultat: Sjuksköterskor visar stark vilja att kommunicera med patienter trots språkbarriärer och använder olika strategier som tolkar, flerspråkiga kollegor, kroppsspråk och digitala hjälpmedel för att skapa trygghet och tillit. De upplever svårigheter att identifiera språk- och vårdbehov samt oro för att patientens delaktighet går förlorad till följd av språkbarriären. Slutsats: För att skapa en vårdande relation där patientens delaktighet och livsvärld beaktas, kan sjuksköterskan tillämpa de strategier som framkommit i resultatet. Det bidrar till att vården utformas på ett sätt som stärker patientens känsla av trygghet och delaktighet. Med organisatoriskt stöd och möjlighet till reflektion kring språk och kultur kan sjuksköterskans kommunikationsfärdigheter utvecklas, vilket i sin tur främjar en god vård till alla oavsett språkförmåga.