Denna studie syftar till att undersöka hur HR-medarbetare bedömer strategiska och operativa arbetsuppgifter i sitt dagliga arbete. Särskilt fokus ligger på skillnader mellan roller som är formellt mer respektive mindre strategiskt inriktade. Studien undersöker även i vilken utsträckning HR-medarbetare använder digitala verktyg i såväl strategiska som operativa syften. Denna användning kan ses som en indikation på hur långt HR-transformationen har kommit i praktiken. En kvantitativ enkätstudie med 107 respondenter ligger till grund för analysen. Resultaten visar att även i formellt mer strategiska roller tillskrivs operativa uppgifter, såsom administration och lönehantering, fortsatt hög betydelse. Användningen av IT-system i strategiska syften är begränsad, även bland respondenter med mer strategiskt benämnda roller. Det tyder på att digitalisering i sig inte automatiskt innebär en strategisk omorientering av HR-arbetet. I stället möjliggör digitaliseringen en parallell närvaro av både strategiska och operativa arbetsuppgifter. Studien belyser även hur institutionellt tryck kan leda till symbolisk snarare än faktisk anpassning, så kallad de-coupling, där nya HR-modeller som HR-transformation och teknologier implementeras utan att förändra det dagliga arbetet. Trots vissa metodologiska begränsningar, såsom självskattning och icke-sannolikhetsurval, ämnar studien bidra med empiriska insikter om HR-funktionens utveckling i Sverige. Studien visar att HR-medarbetare i formellt mer strategiska roller fortfarande ägnar stor tid åt operativa arbetsuppgifter, och att digitala verktyg i högre grad används för operativa syften, vilket kan tyda på en begränsad praktisk genomslagskraft för HR-transformationen.