This report explores how the physical environment, social cohesion, housing types, and technical solutions influence the perceived safety in the district of Hässleholmen in Borås. The study was conducted in collaboration with Riksbyggen. The objective is to analyze and identify areas for improvement and to propose measures aimed at creating a safer residential environment in connection with Riksbyggen’s planned housing project. The study is based on a combination of qualitative and quantitative methods, including surveys with residents both within and outside of Hässleholmen, and interviews with key stakeholders such as municipal representatives, police officers, a criminologist, Riksbyggen staff, and a youth recreation leader. In addition, site observations were conducted using the Alingsås-method and CPTED (Crime Prevention Through Environmental Design). The results show that safety is shaped through the interaction between the physical environment and the social relationships within the area. Factors such as lighting, cleanliness, clear sightlines, and visibility are considered crucial for achieving a safe outdoor environment. At the same time, social cohesion, through meeting places, trust, and community engagement, is found to be equally important. Overcrowding is highlighted as a particular issue that negatively impacts residents’ sense of security. The study also suggests that a mix of housing types, where owner-occupied housing (condominiums) is introduced in a rental-dominated area, can promote social diversity. However, this requires social investment and a long-term commitment. The analysis connects the empirical findings to theories of social sustainability and safety, demonstrating that safety cannot be achieved through physical changes alone, it must be combined with social initiatives. Language barriers and a sense of insecurity among residents act as obstacles to participation and transformation. Despite certain limitations, such as the surveys being distributed via social media, the methods are deemed to have provided both depth and breadth to the study. In conclusion, the report finds that safety in socially vulnerable residential areas is a complex phenomenon that requires a holistic approach, one in which both the built environment and human factors work in tandem.

Denna rapport undersöker hur fysisk miljö, social samhörighet, boendeformer och tekniska lösningar påverkar den upplevda tryggheten i stadsdelen Hässleholmen i Borås. Arbetet genomfördes i samarbete med Riksbyggen. Målet är att analysera och identifiera förbättringsområden samt föreslå åtgärder för en tryggare boendemiljö i samband med Riksbyggens planerade bostadsprojekt. Studien bygger på en kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder, såsom enkätundersökningar med invånare både i och utanför Hässleholmen och intervjuer med nyckelpersoner som kommun, polis, kriminolog, Riksbyggen och fritidspedagog. Dessutom genomfördes platsobservationer enligt Alingsås-metoden och CPTED (Crime Prevention Through Environmental Design). Resultatet visar att trygghet formas genom ett samspel mellan den fysiska miljön och de sociala relationerna i området. Faktorer som belysning, renhållning, god sikt och överblickbarhet bedöms som avgörande för att uppnå en trygg utomhusmiljö. Samtidigt framkommer att social gemenskap, såsom mötesplatser, tillit och delaktighet, är minst lika viktig. Trångboddhet framhålls som ett problem som särskilt påverkar invånarnas trygghet negativt. Studien pekar också på att en blandning av boendeformer, där bostadsrätter införs i ett område dominerat av hyresrätter, kan främja social mångfald, men att detta kräver sociala investeringar och ett långsiktigt arbete. Analysen kopplar empirin till teorier kring social hållbarhet och trygghet, och visar att trygghet inte enbart kan skapas genom fysiska förändringar, utan kräver en kombination med sociala insatser. Språkbarriärer och otrygghet hos boende utgör hinder för delaktighet och förändring. Trots vissa begränsningar, såsom enkäternas utskick via sociala medier, anses metoderna ha gett både djup och bredd till studien. Sammanfattningsvis konstateras att trygghet i utsatta bostadsområden är ett komplext fenomen som kräver ett helhetsperspektiv där både byggda och mänskliga faktorer samverkar.