Bygg‐  och fastighetssektorn står för en stor del av samhällets klimatpåverkan och resursförbrukning. Ett sätt att minska detta är genom återbruk av byggmaterial. Trots att potentialen är stor, särskilt ur miljö och hållbarhetsperspektiv, är återbruk fortfarandeovanligt inom offentligt upphandlade projekt. Denna studie fokuserar på hur återbruk kan integreras i byggprojekt där lagen om offentlig upphandling (LOU) gäller, och vilka hinder som måste övervinnas för att detta ska bli möjligt i praktiken. Syftet med studien är att undersöka hur fastighetsägare kan arbeta med återbruk i sambandmed rivning och nybyggnation, inom ramen för LOU. Genom att identifiera utmaningar och möjliga lösningar vill arbetet bidra till att underlätta en övergång till mer cirkulära arbetssätt inom byggbranschen. Studien har genomförts med en kvalitativ metod där intervjuer med nioaktörer från olika delar av byggprocessen kombinerats med en litteraturstudie. Intervjupersonerna representerar bland annat fastighetsägare, konsulter, entreprenörer och myndigheter. Insamlad empiri har analyserats tematiskt och satts i relation till tidigare forskning gällande lagstiftning och cirkulära initiativ. Resultatet visar att det inte är själva lagen som är det främsta hindret för återbruk, utan snarare bristen på vägledning, praxis och kunskap kring hur återbruk kan upphandlas juridiskt korrekt. Studien visar att lagen i sig inte utgör ett hinder. Snarare är det okunskapen om hur man kan formulera funktionsbaserade krav och hur man upphandlar återbrukat material som skapar osäkerhet. Framgångsrika projekt kännetecknas av tidig planering, tydliga funktionskrav, samverkan mellan aktörer och en vilja att våga testa nya arbetssätt. Studien visar också att återbruk ofta drivs av enskilda eldsjälar, vilket gör det sårbart. För att återbruk ska kunna skalas upp krävs strukturella förändringar, standardisering, tydligare styrning och långsiktig kompetensuppbyggnad. Genom att offentliga aktörer ställer krav, utvecklarstrategier och bygger upp fungerande logistik kan återbruk gå från att vara undantag till att bli en naturlig del av framtidens byggande.

The construction and real estate sector accounts for a significant portion of society’s climate impact and resource consumption. One way to reduce this is through the reuse of building materials. Despite its considerable potential  ‐  particularly from an    environmental and sustainability perspective  ‐ reuse remains uncommon in public procured projects. Thuis study focuses on how reuse can be integrated into construction projects subject to the Public Procurement Act (LOU) and the barriers that must be overcome to make this deasible in practice. The purpose of the study is to investigate how property owners can work with reuse in connection with demolition and new construction within the framework of LOU. By identifying challenges and potential solutions, the aim is to support the transition to more cicular practices in the construction industry. The study was conducted using a qualitative method, combining interviews with nine actors from different parts of the construction process with a literature review. The interviewees represent property owners, consultants, contractors, and public authorities. The collected empirical data was analyzed thematically and related to previous research on legislation and circular initiatives. The results show that it is not the law itself that is the primary barrier to reuse, but rather the lack of guidance, best practices and knowledge on how to procure reused materials in a legally compliant way. The study demonstrates that the legislation does not constitute an obstacle in itself. Instead, the uncertainty    arises from limited understanding of how to formulate function‐based requirements and procure reused materials. Successful projects are characterized  by early planning, clear functional requirements, collaboration among actors, and a willingness to test new approaches. The study also shows that reuse efforts are often driven by individual enthusiasts, which makes them vulnerable. To scale up reuse, structuralchanges, standardization, clearer governance and long‐term capacity building are required. By setting requirements, developing strategies and establishing functional logistics, public actors can help  transition reuse from an exception to a natural part of future construction practices.