Allt eftersom medelåldern ökar i världen, ökar även intaget av antalet läkemedel. Intaget av fem eller fler läkemedel kallas för polyfarmaci. Polyfarmaci kan för den äldre patienten leda till oönskade konsekvenser, eftersom åldrandet präglas av fysiologiska förändringar och multisjuklighet. Det är av stor vikt att sjuksköterskan har kunskaper om polyfarmacins påverkan på äldre personers livskvalitet, för att kunna arbeta preventivt. Syftet var att öka förståelsen för hur polyfarmaci påverkade den äldre patientens upplevda livskvalitet. Metoden var en litteraturöversikt som utgick från nio kvalitativa, vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att polyfarmaci påverkade patientens fysiska, psykiska och sociala dimensioner på olika sätt, både till det bättre och till det sämre. Resultatet synliggjorde även patientens behov och upplevelser av delaktighet, samt upplevelsen av tillit och tillgång till vården. Patientens följsamhet till behandling varierade och hanteringen av polyfarmacin underlättades med olika strategier. Slutsatserna som kan dras utifrån resultatet är att vården behöver anpassas efter patientens preferenser, patientens behov av delaktighet måste stärkas och användningen av läkemedel behöver normaliseras för att minska stigmatisering. Samtidigt behöver patientens biverkningar uppmärksammas av vårdpersonal och patienten ska få adekvat stöd för att kunna hantera polyfarmacin.

When the aging population increases worldwide, the intake of medication also increases. The intake of five or more medications is called polypharmacy. Polypharmacy can lead to unattended consequences, because the aging process comes at a cost of physiological changes and multimorbidity. It is important that the nurse has knowledge about how polypharmacy affects older patient's quality of life, to be able to work preventively. The purpose of this study was to broaden the knowledge of how polypharmacy affects older patients perceived quality of life. The study is a literature review that consists of nine qualitative, scientific studies. The results showed that polypharmacy had significant effects on the patient’s physical, mental and social dimensions, both positively and negatively. The result also showed that the patient’s needs and perceptions of involvement in care varied, and that the patients had different experiences of trust and access to healthcare. Furthermore, the patients had different levels of adherence to their medical treatment and strategies was shown to make the polypharmacy manageable. The conclusions that can be drawn from this study is that the care should start from the patient’s preferences and the patient’s needs of involvement in care should be strengthened. The use of medications should be normalized to reduce the stigma surrounding polypharmacy. At the same time adverse effects of medication has to be noticed by healthcare workers, and the patient´s needs of adequate support should be met to ease the management of polypharmacy.