Denna studie undersöker pedagogers användning av Tecken som Alternativ och Kompletterande kommunikation (TAKK) i förskolan, med särskilt fokus på dess funktion som ett stöd för att skapa en mer tillgänglig och inkluderande lärmiljö. Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers beskrivningar av sin syn på och arbetssätt med TAKK. Genom en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer har fyra pedagogers varierande erfarenheter och perspektiv utforskats utifrån frågeställningar: vilka uppfattningar har pedagoger om användningen av TAKK i förskolans verksamhet? Och hur arbetar pedagoger med TAKK? För att fördjupa förståelsen av analysen har ett sociokulturellt perspektiv använts. Fyra pedagoger har intervjuats, och en analys av det insamlade materialet har identifierat tre teman. Dessa är följande: Användning av TAKK för språkutveckling och ökad kommunikation, användning av TAKK för anpassning, inkludering och ökad trygghet och faktorer som påverkar pedagogers användning av TAKK i förskolan Resultaten visar att pedagogerna uppfattar TAKK som ett betydelsefullt kommunikationsstöd som främjar barns språkliga utveckling, inkludering och trygghet. Samtidigt framkommer det att flera faktorer påverkar användningen av TAKK, såsom behovet av kontinuerlig kompetensutveckling, tillgång till stöd från specialpedagoger och logopeder, samt vikten av ett gemensamt förhållningssätt och en enhetlig kompetensnivå inom arbetslaget. Studiens understryker vikten av strukturerat samarbete och fortbildning för att uppnå en konsekvent och kvalitativ användning av TAKK i förskolans pedagogiska praktik.