Denna studie handlar om att skapa förståelse för hur högläsningspraktiken på mellanstadiet fungerar i Sverige. Det finns ett glapp i forskningen vad gäller högläsning av skönlitteratur för elever i just mellanstadieåldern, och högläsning i Sverige är generellt sett underbeforskat. Studien vill därför synliggöra högläsningens villkor på mellanstadiet. Syftet med studien är att undersöka högläsningens villkor på mellanstadiet utifrån ett lärarperspektiv för att skapa kunskap kring lärares uppfattningar om och erfarenheter av praktiken. Studien ämnar undersöka vad som, enligt lärare, hindrar och möjliggör högläsningen och varför man väljer att högläsa skönlitteratur på mellanstadiet. Syftet bryts ner i två frågeställningar:

● Vilka faktorer påverkar högläsningen av skönlitteratur på mellanstadiet enligt lärarna?

● I vilket syfte läser lärare på mellanstadiet skönlitteratur högt för eleverna?

Studien bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex lärare från fyra olika skolor i en västsvensk stad. Analysarbetet har gjorts enligt teorin om praktikarkitekturer, som både undersöker hur en praktik ser ur och varför den ser ut som den gör. Praktiken i detta fall är högläsning av skönlitteratur på mellanstadiet. Studiens resultat visar att respondenterna högläser skönlitteratur på mellanstadiet och att de gör det både i syfte att ge eleverna en läsupplevelse och för att utveckla deras språk. Resultatet visar dock att respondenterna inte högläser i så stor utsträckning som de egentligen skulle vilja. Faktorer som nämns som orsaker till detta är tidsbrist, omfattande innehåll i kursplanen i svenska, bristande samsyn på skolan och bristande intresse från eleverna. I analysen framkommer också en syn om att högläsningen anses mindre värd än andra undervisningsmoment och att det är en anledning till att man som lärare prioriterar bort den.