Denna studie utforskar och söker förståelse för hur en förkortad arbetstid inverkar på vårdpersonal och deras balans mellan arbete och privatliv. Den belyser också hur arbetstidsförkortning kan användas som en strategi för att behålla personal inom vården. Frågorna besvaras utifrån en kvalitativ metod med inspiration från ett fenomenologiskt perspektiv. Empiri samlas in genom semistrukturerade intervjuer med åtta personer som arbetar inom vården och som har arbetstidsförkortning. Det empiriska materialet tolkas med stöd av fyra teoretiska perspektiv: Krav-kontroll-stödmodellen, swAge-modellen, gränsteorin och Employer Branding. Resultaten visar att arbetstidsförkortning bidrar till ökad balans mellan arbete och privatliv vilket i sin tur ger mer energi och i vissa fall ökad motivation i arbetet. Vidare framkommer att förkortad arbetstid ses som en avgörande faktor vid val av arbetsgivare och för att vilja stanna kvar inom vården över huvud taget. Studien har kommit fram till att arbetstidsförkortning är en win-win situation för såväl arbetsgivare som arbetstagare, arbetsgivare får ut fler timmar i operationssalen och arbetstagarna arbetar mindre och mår bättre.