Denna studie syftar till att undersöka förskollärares tankar om högläsning och dess betydelse för barns språkutveckling. En kvalitativ metod i form av intervjuer ligger till grund för det insamlade datamaterialet. Intervjuerna genomfördes med sex legitimerade och verksamma förskollärare i från tre olika kommuner. Studien har sin grund i den sociokulturella teorin, där lärande sker genom interaktion och samspel med andra i sin omgivning, vilket högläsning bidrar till. Intervjuerna reflekterar förskollärarnas tankar kring högläsning och dess betydelse för barns språkliga utveckling. Resultatet visar att förskollärarna arbetar mycket frekvent med högläsning och att förskollärarna ser högläsning som något positivt för barnens språkutveckling. Resultatet visar också på att högläsningen har två olika syften, både som lugnande, men också som språkutvecklande.