Språkutveckling i förskolan är avgörande för barns lärande, sociala interaktion och framtida skolprestationer. Syftet med studien är att undersöka förskollärares arbetssätt för att främja barns språkutveckling samt att identifiera vilka förutsättningar och resurser de upplever sig ha eller sakna i detta arbete. Studien använder en kvalitativ metod, där data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare. Intervjuerna analyserades med hjälp av tematisk analys för att identifiera mönster och teman relaterade till språkutveckling. Fokus låg på att tolka hur förskollärarna beskrev sina didaktiska val och organisatoriska förutsättningar. Resultatet visar att arbetssätt som högläsning, sånger, samtal och språklekar är centrala för språkutvecklingen. Samtidigt framkom utmaningar såsom brist på föräldrasamarbete, tid och personalresurser, vilket påverkar möjligheterna att planera och genomföra kognitivt utmanande aktiviteter. Studien understryker vikten av att säkerställa tillräckliga resurser för att möta varje barns behov. Resultatet belyser dessutom hur didaktiska strategier och organisatoriska förutsättningar kan samverka för att skapa en språkutvecklande miljö, där varje barns språkliga utveckling kan stödjas på ett adekvat sätt.