Denna studie syftar till att analysera förskollärarens förhållningssätt under boksamtal och högläsning för att få barn delaktiga och utveckla sitt språk. Studien har genomförts som en kvalitativ studie, där jag använt mig av videoinspelningar från forskningsprojektet SATS – Stöttning av talspråksutveckling i svenska (Projektansvarig Docent Peter Andersson Lilja, Högskolan i Borås).

Resultatet av studien visar att förskollärarens förhållningssätt har stor betydelse på hur barn påverkas under boksamtal och högläsning. Dessutom har samspel, stöttning och mediering betydelse hur barn tar till sig aktiviteten, vilket resulterar i deras språkliga utveckling. Genom att undersöka frågetyper och deras inverkan på barnens interaktioner avser studien att belysa hur förskollärarens pedagogiska strategier kan främja eller hämma barns aktiva deltagande i samtalen.

Studien strävar efter att bidra till en djupare förståelse för boksamtalets och högläsningens roll i förskolan och dess betydelse för barns språkliga och sociala utveckling. Eftersom boksamtal och högläsning är en frekvent aktivitet i förskolan, undersöker studien även huruvida en gemensam förståelse för dessa aktiviteter uppnås, eller om fokus förloras i den aktivitet som genomförs. För att besvara dessa frågor används observation som metod, vilket möjliggör en noggrann analys av interaktionen under boksamtal och högläsning och ger möjlighet att studera sekvenser upprepade gånger. Genom en rad-för-rad-analys av observationerna strävar jag efter att få en djupare insikt i dynamiken som utspelar sig under aktiviteten.

Resultatet av denna empiriska studie visar att förskollärarna i de observerade situationerna lyckades engagera barnen. Samspelet utvecklades främst utifrån förskollärarens initiativ. Det avgörande var förskollärarens förhållningssätt att fånga barns uppmärksamhet och främja deras språkutveckling. Genom välplanerade metodiska val kan förskollärare skapa möjligheter att interagera med alla barn i förskolan.