Denna undersökning handlar om förskollärares förhållningssätt till att undervisa barn genom lek. Med utgångspunkt i läroplanen för förskolan, 2018, har leken en central plats i förskolans verksamhet. Vi vill med denna undersökning lyfta fram förskollärares förhållningssätt till deltagande i barns lek, genom att ta reda på om och hur förskollärare förhåller sig till och arbetar med lekresponsiv undervisning. De tre frågeställningar som ligger till grund för undersökningen är:

Hur förhåller sig förskollärare till lek, lärande och undervisning i sitt arbete med barnen? Hur förhåller sig förskollärare genom att delta i barns lek? Vilka fördelar samt utmaningar finns det med att förskollärare deltar i barns lek? För att få svar på frågeställningarna använde vi oss av en kvalitativ forskningsmetod där vi genomförde intervjuer med förskollärare på tre olika förskolor. Den insamlade data som vi tog del av sammanställde vi till ett resultat med olika teman: förskollärares förhållningssätt till lek, lärande och utveckling i sitt arbete med barnen, förskollärares förhållningssätt att delta i barns lek och fördelar samt utmaningar med att förskollärare deltar i barns lek. I diskussionen påtalar vi vikten av att barn lär sig tillsammans med en mer kunnig individ och fördelen med att vuxna intar en stöttande roll utifrån en sociokulturell teori och begreppet scaffolding. Vidare har vi diskuterat vuxnas deltagande och förhållningssätt i leken och hur lekresponsiv undervisning beskrivs enligt tidigare forskning och litteratur.

Resultatet visar på de fördelar och utmaningar som förskollärare ställs inför genom att delta i barns lek och huruvida vuxna ska inta en passiv eller aktiv roll i leken. Fördelen visade på att vuxna tillför ett lärande när de agerar medlekare. Utmaningen var om vuxna skulle inta en passiv eller aktiv roll i leken för att inte påverka leken negativt. Förskollärarna hade varierad syn på om vuxna tillför eller inte tillför någonting i leken beroende på vilket förhållningssätt de intog. Majoriteten av förskollärarna såg lek, lärande och undervisning som en helhet. Vår slutsats är att förskollärarnas syn på att delta och stötta i barns lek sker genom att de intar olika positioner i leken och därmed olika roller för att möjliggöra lärandet i undervisningen. Förskollärarna i undersökningen har en snarlik beskrivning om lekresponsiv undervisning men uttrycker inte det ordagrant som lekresponsiv undervisning och har inte kunskap om hur metoden fungerar.