Omsorgsarbetet är ett komplext arbete och från nationell myndighetsnivå beskrivs att omsorgspersonalen behöver en särskild kompetens (Socialstyrelsen 2002; Ahnlund & Johansson 2006; SOU 2008:126). I en utredning fastslås till exempel att omsorgspersonal bör ha kunskaper inom medicin, pedagogik samt det sociala fältet (Socialstyrelsen 2004). Enligt Socialstyrelsen (2007) är just kompetensförsörjning den viktigaste frågan för att säkra god kvalitet i omsorgen om äldre. Samtidigt betonas att det måste finnas utvecklingsmöjligheter i arbetet för omsorgspersonalen. Frågor om kompetens och lärande diskuteras ofta på en strategisk nivå, men lokala studier där omsorgspersonalens uppfattningar lyfts fram är sällsynta (se t.ex.Törnquist 2004). Det är få studier som kopplar samman organisatoriska förutsättningar för lärande med synen på kompetens bland de anställda. Syftet med denna studie är att a) undersöka hur lärmiljön och strategier för kompetensutveckling ser ut i ett antal verksamheter i äldreomsorgen och b) att analysera om dessa faktorer är relaterade till omsorgspersonalens uppfattningar om kompetens. Jag inleder med att redogöra för några centrala begrepp om kompetens och hur den kan utvecklas genom olika lärprocesser.