Läsning som samhällsfenomen tillskrivs en mängd olika sociala effekter. Idag är föreställningarna om dessa effekter övervägande positiva medan det historiskt har funnits minst lika många idéer om läsandets negativa effekter; rädslor för läsandets potentiella skadeverkan har legat till grund för censur och andra former av stävjande åtgärder genom historien. En röd tråd i idéerna om vad läsning gör med människan är synen på den transformativa kraften. Läsning tillskrivs en förmåga att omdana både individer och samhällen och av den anledningen är det en aktivitet som genomkorsas av många intressen och maktviljor – inte bara i statens regi utan också i civilsamhället där olika ideella grupper organiserat sig kring läsandet. I dessa har aktiviteten använts för att på olika vis forma människor och därmed har läsning verkat som ett medel för medborgarfostran. En sådan grupp, Svenska riksförbundet för sedlig kultur, studeras i denna avhandling. Riksförbundet skapades under det tidiga 1900-talet i en tid präglad av debatter med såväl litterära som socialpolitiska inslag. Organisationen valde ut läsning som instrument för att uppfostra det svenska folket att stå emot modernitetens nya, farliga idéer vilka stred med deras egna konservativa och nationalistiska värderingar.  I en läshistoriskt orienterad maktanalys undersöks Riksförbundets medborgarfostran genom det egna medlemsorganet och ett mindre arkivmaterial. Ett styrningsrationellt perspektiv inklusive ett analysverktyg som isolerar fyra av styrandets dimensioner – synliggöranden, kunskaper, tekniker och subjekt – begagnas i avhandlingen. Analysen visar hur Riksförbundets retorik kring läsning och dess omkringliggande strukturer kan förstås som ett sätt att, ur deras perspektiv, skapa den goda människan och därmed också det goda samhället.