Primärvården har huvuduppdraget att erbjuda befolkningen en god och nära vård vilket skall ske på lika villkor oavsett patientens förutsättningar, i detta uppdrag har distriktssköterskan med sin förskrivningsrätt av läkemedel en nyckelroll. För att effektivisera primärvården beslutades det 1994 att ge distriktssköterskan en begränsad rätt att skriva ut läkemedel. Även om Sverige var ett av de första länderna i Europa att införa förskrivningsrätt för distriktssköterskor har det skett en större utveckling av uppgiften globalt än nationellt. Detta påvisas även genom att det internationellt utförts många studier inom ämnet men endast ett fåtal i Sverige. Därav är syftet med denna studie att belysa distriktssköterskors upplevelser av läkemedelsförskrivning inom primärvården. Studien är uppbyggd på en kvalitativ metod med induktiv ansats där intervjuer med 10 distriktssköterskor ligger till grund för resultatet. En kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2008) har använts och resulterade i tre kategorier: Förskrivningsrätten medför yrkesstolthet och vidgad kompetens, Distriktsköterskans personcentrerade förskrivningsprocess leder till vårdande möten samt Genom stöd i distriktssköterskans läkemedelsförskrivning kan en helhetsvård möjliggöras. Resultatet påvisade att det fanns både positiva och negativa aspekter av distriktssköterskors förskrivningsrätt av läkemedel samt att det förelåg ett utvecklingsbehov av den. Baserat på resultatet behöver distriktssköterskorna stödjas i sin förskrivarroll. Detta gäller såväl från den egna organisationen som från beslutsfattare på högre nivå. Det bedöms viktigt att vidare studera distriktssköterskans läkemedelsförskrivning och utveckla den för att möta dagens vårdbehov och bättre nyttja distriktssköterskans kompetens.

Primary care has the main task of offering the population good and close care, which should take place on equal terms regardless of the patient's circumstances. In this work the prescribing district nurse has a key role. To make primary care more efficient, it was decided in 1994 to give the district nurse a limited right to prescribe medicines. Even though Sweden was one of the first countries in Europe to introduce prescription rights for district nurses, there has been a greater development of the task globally than nationally. This is also demonstrated by the fact that many studies have been conducted internationally on the subject, but only a few in Sweden. Therefore, the aim of this study is to shed light on district nurses' experiences of prescribing medicines in primary care. The study is based on a qualitative method with an inductive approach where interviews with 10 district nurses form the basis for the results. A qualitative content analysis according to Elo and Kyngäs (2008) has been used and resulted in three categories: The right to prescribe brings professional pride and expanded competence, The district nurse's person-centered prescribing process leads to caring meetings and Through support in the district nurse's prescription of medication, a complete care can be made possible. The results showed that there were both positive and negative aspects of district nurses' right to prescribe medicines and that there was a need for development of the task. Based on the results, the district nurses need to be supported in their prescribing role. This applies both to their own organization and by decision-makers at a higher level. It is considered important to further study the district nurse's prescription of medicines and develop it to meet today's care needs and better utilize the district nurse's expertise.