Rättssäkerheten och intresset av en effektiv brottsbekämpning bygger på en balans. På ena sidan straffprocessen och på den andra sidan intresset att ingen oskyldig ska dömas för brott den inte begått. De svenska rättssäkerhetsgarantierna har stärkts genom artikel 6 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och genom detta försäkras en tilltalad en rättvis rättegång. I brottmål är det åklagaren som ensam bär bevisbördan och i den ligger uppgiften om att nå beviskravet för en fällande dom. Genom att presentera en stark och robust utredning uppfylls detta. Domstolarna har till uppgift att meddela korrekta domar innehållande en omsorgsfull prövning av allt som presenterats i ett mål. Genom rätten till en rättvis rättegång har den tilltalade inte bara rätt till en opartisk domstol utan också rätt till tystnad och att kunna förhålla sig passiv utan att tvingas lämna uppgifter vilka skulle kunna vara belastande för denne. Europadomstolen har genom rättspraxis slagit fast att en tilltalads tystnad, vid särskilda förutsättningar, dock kan få en negativ bevisverkan för den tilltalade. Men domstolen har också uttalat att enbart tystnaden inte ensamt kan ligga till grund för en fällande dom. Uppsatsen undersöker hur och på vilket sätt Tingsrätten i Göteborg samt Hovrätten för Västra Sverige värderar en tilltalads tystnad i grova narkotikabrott och på vilket sätt åklagarens utredning värderas utifrån detta. Resultatet visar att den rättighet en tilltalads tystnad innebär inte överskrids. Domstolarna värderar en gedigen och robust utredning noggrant.