Syftet med den här undersökningen är att bidra till förståelsen av högläsningens funktion som pedagogiskt redskap för att främja språkutvecklingen. Detta sker genom att undersöka hur högläsningen används i verksamheten och för att kunna göra det kommer vi utgå ifrån frågorna “Hur resonerar förskolläraren om högläsning som ett verktyg för att främja barns språkutveckling?” och “Hur beskriver förskollärare att de går till väga under högläsning för att främja barns språkutveckling med hjälp av högläsning?”. 

Studien grundas i en kvalitativ ansats med intervjuer som vetenskaplig metod. Frågorna är semistrukturerade vilket innebär att det finns utrymme för följdfrågor som kan kopplas ihop med ursprungsfrågan.  

Med en fenomenografisk ansats som utgångsläge har vi analyserat vårt empiriska material och kartlagt likheter och skillnader om fenomenet högläsning. Resultatet visar till stor del på samstämmighet med vissa variationer kring hur man resonerar och undervisar i en högläsningssituation. Framför allt påvisar respondenterna de vinster de anser högläsning har på barns språkutveckling.