För att bryta tystnadskulturen och öka effektiviteten i brottsutredningar har det införts en lagbestämmelse om att den som medverkar i utredningen av annans brott kan få lindrigare straff. Att öka incitamenten för den misstänkte att medverka i utredningar kan göra att fler brott klaras upp, att fler misstänkta lagförs och att utredningar kan bedrivas snabbare. När bestämmelsen infördes var en del remissinstanser delvis kritiska då bestämmelsen kan medföra problem ur rättssäkerhetssynpunkt. I den här studien intervjuas åklagare för att undersöka kronvittnesreformens tillämpning och innebörd utifrån ett rättssäkerhets- och effektivitetsperspektiv. Slutsatsen är att dessa två perspektiv inte är i konflikt med varandra men att det finns oklarheter kring hur bestämmelsen ska tillämpas. Det skapar risker för rättssäkerheten samtidigt som det finns fördelar utifrån effektivitetssynpunkt.