Malnutrition är ett växande problem världen över i som drabbar allt fler äldre. Trots detta saknas en klar definition av begreppet malnutrition då benämningar som undernäring, undervikt och hämmad tillväxt används. Uppkomsten och risken för malnutrition visades vara flerdimensionellt med bland annat polyfarmaci och ensamhet hos patienten som bidragande orsak. Sjuksköterskan har det övergripande ansvaret för omvårdnadsarbetet och omhändertagandet av den äldre patienten med malnutrition. Med hjälp av riskbedömningsinstrumentet kan omvårdnadsåtgärder sättas in och en förebyggande insats kan initieras av sjuksköterskan. Sjuksköterskans förmåga att identifiera och planera ett vårdande behov hos den äldre patienten med hälsofrämjande insatser är väsentligt i det förebyggande arbetet. Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av att vårda äldre patienter på sjukhus med malnutrition. Totalt inkluderades åtta vetenskapliga artiklar varav sex med kvalitativ ansats och två med kvantitativ ansats. Resultatet presenteras utifrån tre huvudkategorier och sex underkategorier där det framgick att sjuksköterskorna upplevde kunskapsbrister och önskade kompetensutveckling gällande kunskaper samt färdigheter i att vårda äldre patienter med malnutrition. Sjuksköterskorna beskrev brister i hur arbetet på avdelningarna utfördes vilket medförde att den äldre patienten fick en försämrad vård. Slutsats: Flertalet av sjuksköterskorna efterfråga mer och fördjupade kunskaper om malnutrition och nutrition. Vilket visar på att det finns ett behov av mer forskning av sjuksköterskans roll inom nutritionsvården. Detta för att trygga och säkra sjuksköterskor i sina kunskaper och omvårdnad av äldre malnutrierade patienter på sjukhus och på så sätt säkerställa en bättre vård.