Att som närstående få komma på besök till intensivvårdsavdelningen när en närstående är kritiskt sjuk är en viktig utgångspunkt inom familjecentrerad vård. Trots detta visar forskning att det kan finnas negativa attityder från sjuksköterskor kring barn som närstående. Syftet med studien var att sammanställa forskning om barn som besökande närstående på en intensivvårdsavdelning. Metoden som användes var en systematisk integrativ litteraturöversikt. Dataanalysen skedde enligt Whittemore och Knafl’s fem steg. Resultatet baseras på 16 artiklar, varav nio kvalitativa, fyra kvantitativa samt tre med mixad metod. Två huvudteman identifierades; Att som barn få vara besökare på en intensivvårdsavdelning och Att som intensivvårdssjuksköterska ta emot barn som besökare, samt totalt sju subteman. Resultatet visar att barn ville tillåtas besöka för att få se med egna ögon och vara delaktiga. Den fysiska intensivvårdsmiljön kunde uppfattas som både skrämmande och spännande. Förberedelser och information inför och under besöket var viktigt för barnen. Relationen med intensivvårdssjuksköterskan var betydelsefull men bristfällig enligt barnen. Resultatet visar även att intensivvårdssjuksköterskor såg både föräldrarna och sig själva som hindrande faktorer till besöket, trots att de såg vikten av att barn skulle få vara inkluderade i vården. Förberedelser inför och under besöket ansågs enligt intensivvårdssjuksköterskan vara viktigt för att skapa ett bra besök, där föräldrarna hade en betydande roll. Intensivvårdssjuksköterskor uppgav brist på riktlinjer, tillgång till utbildningar och stöd i bemötandet av barn som besökare. Slutsatsen är att det behövs mer forskning för att stärka barns roll som besökande närstående.