Organdonation är sällsynt, men blir allt vanligare. Vid en donationsoperation bidrar anestesisjuksköterskan bland annat till att bevara patientens värdighet och övervaka organens cirkulation. Syftet var att beskriva svenska anestesisjuksköterskan och internationella perioperativa sjuksköterskors erfarenheter under donationsoperationer av vuxna avlidna donatorer. För att svara på syftet genomförs en systematisk litteraturstudie med ett kvalitativt förhållningssätt, där sju svenska studenters masteruppsatser jämfördes med 16 internationellt vetenskapligt publicerade studier. Resultatet visar att internationella perioperativa sjuksköterskor känner sig tveksamma till begreppet hjärndöd och dess beslutsamhet. I Sverige visar det att sjuksköterskorna var medvetna om begreppet hjärndöd och inte tvivlade på läkarens bedömning. Svenska anestesisjuksköterskor upplever ingen brist på formell utbildning i donationsprocessen. Internationellt saknas utbildning om lokala riktlinjer och lagstiftningen kring donationsprocessen. De upplever bristande utbildning som leder till negativa attityder och upplevelser. Det finns skillnader i erfarenheter och behov av stöd mellan internationella perioperativa sjuksköterskor och svenska anestesisjuksköterskor. Känslor som sorg, otillräcklighet och rädsla för döden hos de internationella perioperativa sjuksköterskorna, varför de föredrar att inte delta i donationsoperationer. Examensarbetena visar att de svenska anestesisköterskorna känner stolthet över att ha gjort skillnad för en annan människa och att de respekterar deras vilja och lust. Det är tydligt att perioperativa sjuksköterskor runt om i världen både utmanar och känslomässig stress under donationsoperationer och att känslomässig stress är vanligt. Sammanfattningsvis framgår det att internationella perioperativa sjuksköterskor tvivlar på begreppet hjärndöd och saknar utbildning om donationsprocessen, medan svenska anestesisjuksköterskor har en bättre förståelse och känner stolthet över att kunna göra skillnad.

Organ donation is rare, but becoming more common. During a donation operation, the anesthesia nurse contributes, among other things, to preserving the patient's dignity and monitoring the circulation of the organs. The aim was to describe the experiences of Swedish anesthesia nurses and international perioperative nurses during donation operations of adult deceased donors. To answer the purpose, a systematic literature study is carried out with a qualitative approach, where seven Swedish students' master's theses were compared with 16 internationally scientifically published studies. The result shows that international perioperative nurses feel doubtful about the concept of brain death and its determination. In Sweden, it shows that the nurses were aware of the concept of brain death and did not doubt the doctor's assessment. Swedish anesthesia nurses experience no lack of formal training in the process of donation operations. Internationally, there is a lack of training on local guidelines and the legislation surrounding the donation process. They experience a lack of education that leads to negative attitudes and experiences. There are differences in experience and need for support between international perioperative nurses and Swedish anesthesia nurses. Feelings of sadness, inadequacy and fear of death in the international perioperative nurses, why they prefer not to participate in donation operations. The degree projects show that the Swedish nurse anesthetists feel pride in having made a difference for another person and that they respect their will and desire. It is clear that perioperative nurses around the world face both challenges and emotional stress during donation surgeries and that emotional stress is common. In summary, it appears that international perioperative nurses doubt the concept of brain death and lack training about the donation process, while Swedish anesthesia nurses have a better understanding and feel pride in being able to make a difference.