Problemlösning är en central del inom matematikundervisningen. Såväl skollag som läroplan understryker vikten av en utvecklad problemlösningsförmåga. Det ställer således krav på lärare att bedriva en givande och innehållsrik undervisning. Eftersom problemlösning är ett komplext område medför det ett flertal utmaningar. Det kräver på så vis kompetenta lärare som har kunskaper om hur de ska utforma undervisningen för att möta elevernas olikheter och nivåer. 

Studien syftar till att belysa lärares erfarenheter av fenomenet problemlösning i grundskolans matematikundervisning för årskurs 4–6. För att belysa lärares erfarenheter utgår studien från två frågeställningar: Hur beskriver lärare att de arbetar med problemlösning? Vad är lärares egna uppfattningar kring den eventuella effekten av problemlösning i undervisningen?

För att nå essensen av fenomenet problemlösning och besvara frågeställningarna utgår studien från en fenomenologisk ansats. Data samlas in genom semistrukturerade intervjuer med ett urval på sex verksamma lärare som vidare analyseras systematiskt.  

Resultatet presenteras utifrån ett antal teman som framkommer utifrån analysen. Lärares erfarenheter utmynnas i såväl utmaningar som framgångsfaktorer vad gäller nivåanpassning och engagemang. De erfar att övergripande matematikläromedel behöver kompletteras samtidigt som de inkluderar ett flertal olika arbetssätt där kooperativt arbete konstateras vara en framgångsfaktor. I resultatet framkommer även en återkommande undervisning av problemlösning, användbara undervisningsmodeller samt en progression i användning av problemlösningsstrategier. Lärarna upplever en otillräcklighet vid undervisning av problemlösning samt arbetar begränsat med problemformulering. Vid undervisning genom problemlösning lyfts vikten av att få eleverna att våga och våga misslyckas men även att språkliga färdigheter spelar en roll. Lärare definierar problemlösning varierande men enas om att det är ett komplext och utmanande arbetsområde.