Syftet med denna studie är att undersöka begreppet barns delaktighet. Studien belyser en jämförelse mellan Reggio Emilia inspirerade och den traditionella förskoleinriktningens pedagogiker där förskollärarnas attityder konkretiseras i arbetet med att möjliggöra barns delaktighet i förskolan. Det teoretiska ramverket i denna studie har sin grund i Habermas kommunikativa handlingsteori och Lundys delaktighetsmodell. Kommunikation är betydelsefull för den sociala delaktigheten där delaktighetsmodellen blir ett verktyg för att mäta i hur stor utsträckning barns delaktighet ges.   Studien utgår från en kvantitativ forskningsmetod med webbenkät som datainsamlingsmaterial, där syftet är att nå ut till en större population runt om i Sverige. Enkäten riktar sig till verksamma förskollärare inom Reggio Emilia inspirerade och traditionella förskoleinriktningar.  Av studiens resultat framkommer det en positiv attityd till arbetet med att möjliggöra barns delaktighet. Med hjälp av studiens resultat och tidigare forskning synliggörs skillnader där pedagogiken kan vara en avgörande faktor om den blir ett hjälpmedel eller inte i arbetet med barns delaktighet inom det olika förskoleinriktningarna.