Bakgrund och problemformulering: Isoleringsvård är en effektiv åtgärd för att hindra spridningen av smittsamma sjukdomar. Isoleringsvård innebär dock svårigheter för sjuksköterskan och skapar hinder i omvårdnaden samt påverka patientens återhämtning och välbefinnande. Det finns två typer av isoleringsvård beroende på varför patienten behöver läggas in. Tidigare studier visar på ökade tecken av håglöshet och apati hos patienter inom isoleringsvård.

Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa patientens upplevelse av vårdandet i samband med isoleringsvård oberoende av diagnos.

Metod: Studien genomfördes i form av en litteraturöversikt baserad på nio vetenskapliga artiklar, varav sju kvalitativa och två kvantitativa.

Resultat: Det framkom att (1)patienternas upplevelse påverkades av rummet, och kunde få patienterna att känna sig både fängslade eller skyddade. (2) De psykosociala faktorer relaterade till ensamhet, närstående, hur det gick att hantera milda symtom och den insikt som isoleringen framhävde.(3) Upplevelsen av vårdandet påverkades av vårdarens närvaro, i vissa fall fanns det en pliktkänsla hos patienten att hantera behandlingen samt att patienter upplevde att de blev sedda som en sjukdom.

Diskussion: En diskussion fördes om vad resultatet visade med kopplingar till vårdvetenskapen. Dessutom lyftes nya artiklar fram som både stärkte och ifrågasatte resultatet. Under denna sökning framkom ytterligare information om hur viktigt vårdrummet var, närståendes betydelse samt hur olika aktiviteter stärker patientens känsla av välbefinnande trots isoleringsvård. Dikotomin av isoleringsvården och den tunna linjen mellan hälsa och vårdlidande kopplas till anledning till vård och behandling.