Buksmärta är en av de vanligaste orsakerna till att akutsjukvård uppsöks. Dessa patienter kan ha många olika symtombilder och det finns en lång rad olika differentialdiagnoser. Buksmärta kan bero på akuta livshotande tillstånd men kan också vara av mindre allvarlig karaktär. Detta ställer stora krav på ambulanssjuksköterskan när det gäller att bedöma och prioritera dessa patienter. Syftet med studien var att i en oselekterad patientkohort som bedömts av ambulanssjukvården i Dalarna till följd av buksmärtor beskriva epidemiologin i form av tidigare sjukhistoria, klinisk presentation, slutdiagnos och överlevnad samt relatera detta till den prehospital bedömningen. Samtliga resultat skall belysas utifrån kön och ålder.

Studien utfördes som en retrospektiv observationsstudie med kvantitativ deskriptiv ansats. Urvalet består av patienter med buksmärta som bedömts av ambulanssjukvården. Av 401 patienter som inkluderades i studien var medelåldern 63 år och knappa hälften av patienterna var kvinnor. Sju av tio patienter erhöll prioritet 2 av larmcentral och åtta av tio patienter av ambulansen. Sextiotre procent bedömdes av ambulansen som gul prioritet enligt RETTS. Mer än hälften av patienterna hade tidigare upplevda episoder av buksmärta. Det var en låg andel som hade avvikande vitalparametrar, vanligast var hög hjärtfrekvens (16 %) följt av hög andningsfrekvens (8 %). En låg andel patienter smärtskattades fullständigt men av de som erhöll fullständig smärtskattning hade majoriteten svår smärta. Trettiosju procent av alla patienterna fick läkemedelsbehandling i form av opioider. En fältdiagnos kunde enbart beskrivas i 22 % av fallen och den vanligaste var då njursten (25 %). I 37 % av de fall som erhöll slutdiagnos så bedömdes denna som tidskänslig.