En del av barnmorskans ansvarsområde är att ansvara för normal förlossning. I Sverige sker vanligtvis förlossningen på sjukhus men det finns kvinnor som väljer att föda i hemmet. Barnmorskan är den som är en väktare över förlossningsrummet för att förhindra störningsmoment. Kontinuerligt stöd som främjar oxytocinfrisättning är av vikt och hjälper barnmorskan att leda och hjälpa kvinnan under en normal förlossning. I Sverige pågår det diskussioner angående hemförlossningar, det är dock enbart ett fåtal barnmorskor som är engagerade och försöker driva frågan om möjlighet till en planerad hemförlossning. Syftet var att beskriva publicerad forskning om barnmorskors upplevelse av planerad hemförlossning. En systematisk litteraturöversikt utfördes för att besvara syftet.

Resultatet presenteras i 3 huvudkategorier ”Att vara trygg i sin roll”, ”Att främja den fysiologiska förlossningsprocessen” och ”Ett annorlunda yrke “samt sex underkategorier Kompetens och kunskap”, “Noggranna förberedelser”, “Att vårda i kvinnans hem”, “En trygg plats”, “En livsstil” och “Bemötande från andra professionella”. Barnmorskor som arbetar med planerad hemförlossning anser att det är det mest optimala sättet att arbeta på. De ser arbetet som ett kall och de förlitar sig på sin erfarenhet och intuition i arbetet med kvinnan. Miljön i hemmet ger barnmorskan möjlighet att ge kvinnan full uppmärksamhet och kontinuerligt stöd. Barnmorskorna upplever ett visst motstånd från barnmorskor och andra professioner som arbetar i sjukhusmiljö. I arbetet med hemförlossning främjar barnmorskan den fysiologiska processen och behöver ha ett öppet synsätt. De ser förlossningen som en normal del av livet och inte som en risk. De anser att deras barnmorskekonst har utvecklats till en ny nivå sen de började med hemförlossningar och de lättare kan urskilja var kvinnan är i förlossningsprocessen. Motståndet som finns hos professionella som inte arbetar med hemförlossning kan vara grundat i annat perspektiv på förlossningen.