I uppsatsen jämförs verbalsyntaxen i småbarnsbilderböcker med målgruppens språk, med syfte att avgöra hur barnspråksnära författarna skriver. Urvalet av böcker utgår från en lista utgiven av Regionbibliotek Västra Götaland med rekommenderade böcker för barn upp till 2 år. Följande författare är representerade i studien: Barbro Lindgren, Anna-Clara Tidholm och Catarina Kruusval. Uppsatsens teoretiska ram är den generativa grammatiken och metoden är kvalitativ. Generativ analys används för att undersöka korrelationen mellan barnboksspråkets och barnspråkets syntaktiska komplexitet, dvs. närvaro/frånvaro av funktionella fraser som Inflection Phrase (IP) och Complementizer Phrase (CP) som medger komplexa, finita satser. Generativ teori används också för att förklara frekventa, avvikande syntaktiska fenomen som deklarativa VS-satser och subjektslösa yttranden i barn- och barnboksspråket. I resultatdelen konstateras att författarna i sina enklare serier skriver barnspråksnära. Böckerna förutsätter ingen CP-grammatik. Tidholm använder icke-finithet, Lindgren och Kruusval finita men enkla yttranden. Vidare nyttjar Lindgren satstypen VS och Tidholm subjektslösa yttranden. Dessa barnspråksnära fenomen förekommer inte hos Kruusval, som genomgående använder SV(O)-ordföljd. I den mån CP-satser förekommer i Lindgrens och Tidholms mer avancerade böcker handlar det om en återkommande formel som barnet bekantas med. Kruusval använder däremot ett mycket komplext språk med många olika CP-strukturer och avsaknad av barnspråksnära drag i sin mer avancerade serie. Sammanfattningsvis dras slutsatsen att de författare som förhåller sig mest fria till kravet på korrekthet, Anna-Clara Tidholm och Barbro Lindgren, också skriver mest barnspråksnära – och deras förenklingsstrategier bedöms medföra stilistiska vinster.