Referenstagning är ett välanvänt urvalsinstrument i rekryteringsprocesser. Den bygger på förutsättningen att en tredje part, en referent, lämnar referenser om den arbetssökande kandidatens tidigare arbetsliv till den rekryterande aktören. Befintlig forskning inom ämnet är begränsat och behandlas huvudsakligen i en amerikansk kontext. Många av de tidigare studierna undersöks utifrån rekryterarens perspektiv, målet med studien är därför att synliggöra referenstagningen ur referenternas perspektiv. Studien syftar till att belysa referenters upplevelse av referenstagningar gällande olika referenstagningsmetoder, aspekter i kommunikationen mellan referent och rekryterare samt etiska ställningstaganden under referenstagning. En transaktionell kommunikationsmodell används för att beskriva hur kommunikationen mellan referenten och rekryteraren sker och påverkas av olika förutsättningar i genomförandet av referenstagningen. Vidare används Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv för att förklara referenternas etiska ställningstaganden och dess påverkan på referenserna. I studien används ett målstyrt urval för att hitta individer som har varit referent under det senaste året. Studien är av kvalitativ karaktär och empirin grundas på tio semistrukturerade intervjuer. Resultatet av studien visar att referenternas upplevelse av referenstagningar påverkas av ett flertal faktorer. Dessa är: förberedelserna inför referenstagningen, referenstagningens längd, struktur, referenstagningsmetoden samt rekryterarens färdigheter och förmågor. Ett viktigt fynd utifrån den transaktionella kommunikationsmodellen handlar om att det sker ett löpande informationsutbyte mellan referenten och den rekryterande aktören vilket påverkar såväl referenternas upplevelse som referensernas kvalitet. Väl utförda referenstagningar kan vara fördelaktiga på flera sätt, då dessa kan påverka inte bara referentupplevelsen, utan även referensernas kvalitet och den rekryterande organisationens varumärke positivt.