Utgångspunkten med denna studie är att urskilja om lärarna uppfattar att det finns en skillnad mellan pojkars och flickors prestationer i matematikämnet redan bland de yngre eleverna i årskurs F–3.

Forskning visar att det finns skillnader mellan flickors och pojkars prestationer i matematikämnet i skolan, däremot finns det inte lika mycket forskning om de yngre åldrarna i F-3 (Tuohilampi, Hannula, Laine & Metsämuuronen 2014). I en likvärdig undervisning hos de yngre eleverna är det betydelsefullt att veta om lärarna upplever synliga skillnader mellan flickors och pojkars prestationer i matematiken redan i de yngre åldrarna, för att kunna ta hänsyn till de faktorer som kan bidra till prestationsskillnader mellan flickor och pojkar. Med hjälp av vår studie uppmärksammar vi att det händer något i matematikinställningen, främst hos flickor efter att de lämnat årskurs 3, i en av deltagarnas utsagor. Vår studie bidrar till relevanta och specifika upplevelser från lärarna om skillnader och faktorer i elevernas resultat beroende på om de är flickor eller pojkar, som förmodas bidra till dessa skillnader mellan eleverna. Vårt resultat skulle kunna diskuteras vidare om och undersökas i större utsträckning, för att ta reda på om det finns liknande iakttagelser på andra skolor runtom i Sverige.

Denna studie har genomförts i form av tre fokusgruppsamtal med lärare i tre mellanstora kommuner i södra Sverige. Undersökningen visar att majoriteten av lärarna inte ser någon skillnad mellan pojkar och flickor samtidigt som vissa kan se skillnader i exempelvis attityder, inställning och motivation till matematikämnet. I en av fokusgruppsamtalen deltog en lärare som precis följt med sin klass upp till årskurs 4, där det framgick att det sker stora förändringar i beteendet hos flickorna i klassen gentemot matematikämnet. Skillnader i flickors och pojkars matematikresultat har studerats och synliggjorts i tidigare forskning, som har visat att pojkar presterat bättre än flickor men att flickorna nu har gått om pojkarna i matematikresultaten. Detta visar att det fortfarande saknas kunskap om hur undervisningen kan bedrivas för att gynna både pojkar och flickor till ett jämlikt resultat i matematikämnet (Samuelsson & Samuelsson 2016; Tuohilampi, Hannula, Laine & Metsämuuronen 2014; Ghasemi, Burley och Safadel 2019).