När ett barn är döende kräver det palliativ vård som ska lindra symtom. Vården behöver anpassas och vara personcentrerad. Sjuksköterskan har som ansvar att se till barnets bästa och lindra de symtom som dyker upp. Genom god kommunikation kan sjuksköterskan vårda med respekt och rättvisa samt anpassad kommunikation relaterat till barnets utvecklingsålder. Vid brister i kommunikationen kan det leda till att barnet och dess symtom blir osedd. Författarna vill därför undersöka vilka förutsättningar och barriärer som finns inom kommunikation kring palliativt sjuka barn, genom att undersöka sjuksköterskans upplevelse kring detta. Detta gjordes genom en litteraturöversikt som bestod av åtta artiklar. Där resultatet visade att sjuksköterskor behöver sträva efter en öppen, ärlig och anpassad kommunikation. Vidare visades det att sjuksköterskor upplever en svårhet kring att kommunicera kring ämnet döden och döende men efter interna utbildningar upplevde de att de kändes enklare. Resultatet berör även sjuksköterskans professionella roll och hur lätt de kan vara att förlora den i ett sådant emotionellt arbete. Vid diskussionen belys ämnen kring de två teman som togs ut i resultatet. Där barnens rätt till att vara delaktiga diskuteras ihop med föräldrarna som inte vill berätta allt för barnet. Diskussionen belyser också ämnet kring oerfarna sjuksköterskor och att de upplever ämnet extra tufft.