Bedömningsuppdragen blir allt vanligare inom ambulanssjukvården där hänvisning till egenvård sågs öka allt mer. Det sågs också en frekvent ökning av invånare i samhället och även en ökning av människors livslängd trots sjukdomar. Detta resulterade i att allt fler var i behov av sjukvård samt ett ökat behov av ambulansuppdrag. Kraven på ambulanssjuksköterskan har därmed ökat och ambulanssjuksköterskan ställs inför komplexa bedömningar gällande om patienten är i behov av sjukhusvård eller kan lämnas hemma och bedriva egenvård i hemmet. Syftet för studien var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av att hänvisa patient till egenvård. En kvalitativ intervjustudie gjordes där ambulanssjuksköterskor valdes ut ur ett bekvämlighetsurval inom region Jönköping. Totalt intervjuades sju stycken i studien där det fanns en spridning på deltagarnas ålder och erfarenhet. Data samlades in via telefonintervjuer.

Resultatet av intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys där resultatet visade att deltagarna ansåg att det var positivt att ha möjligheten att kunna hänvisa till egenvård, att erfarenhet tillsammans med bedömningsunderlag och riktlinjer hade en stor betydelse för att ambulanssjuksköterskan skulle känna sig trygg i sin bedömning att hänvisa till egenvård. I resultatet framgick även att bedömningen av hänvisning till egenvård blev lättare med tiden. Det fanns också en frustration när ambulanssjuksköterskan hade underlag för egenvård men patienterna blev missnöjda och ville ha vård på sjukhuset. Detta är någonting som det ses finnas en stor utvecklingspotential inom för att kunna underlätta bedömningen vid hänvisning till egenvård för ambulanssjuksköterskor.  Genom utnyttjande av rätt kompetens på rätt plats, bidrog till att en mer patientsäker vård med kontinuitet.