Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska samverkan mellan olika vårdaktörer ske för patientens bästa. Tidigare forskning visar att samverkan mellan olika professioner inte alltid fungerar optimalt trots lagstiftningen. Anledningar till att samverkan brister är exempelvis ledarskap, förtroende och relationer. Genom att samverka för den enskilde individen så kan professionerna uppnå mer tillsammans än vad det kan själva. Vid bristande eller avsaknad av samverkan äventyras patientsäkerheten.

Syftet med studien är att undersöka hur specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvården och den kommunala hemsjukvården upplever samverkan mellan verksamheterna. En kvalitativ intervjustudie har genomförts med induktiv ansats. Studien har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Datainsamling har skett via individuella intervjuer med 12 specialistsjuksköterskor som är anställda inom ambulanssjukvård och kommunal hemsjukvård i Göteborg med omnejd. Resultatet presenteras i form av tre kategorier och 12 subkategorier. I resultatet framkommer det att en tydlig struktur, samverkan för patienten och en känsla av "vi och dem" är avgörande faktorer för en fungerande samverkan. Informanterna uppgav att förståelse för varandras verksamhet, kommunikation och bemötande var avgörande faktorer för att samverkan skulle fungera. Specialistsjuksköterskor hade blivit dåligt bemötta av varandra vilket skapade en irritation, osäkerhet och rädsla som medförde att de hade ett dåligt bemötande gentemot varandra vid samverkan.