Ansiktstäckande skyddsutrustning har blivit en del av ambulanssjuksköterskors skydds-utrustning under pågående pandemi orsakad av SARS-CoV-2. Skyddsutrustningen syftar till att skydda både patient och vårdare från smittspridning. Ansiktstäckande skyddsutrustning har visat sig kunna försvåra kommunikationen mellan ambulanssjuksköterska och patient. Fungerande verbal och icke-verbal kommunikation är en förutsättning för att kunna skapa en god patientrelation. Genom icke-verbala handlingar såsom ansiktsuttryck och tonläge kan vårdaren signalera välvilja och trygghet. Hinder i kommunikationen kan resultera i professionella fel vilket är ett hot mot patientsäkerheten.

Syftet med aktuell studie är att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av hur kommunikationen med patienter påverkas vid användning av ansiktstäckande skyddsutrustning. Metoden är kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys och induktiv ansats där 10 ambulanssjuksköterskor har intervjuats. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskor upplever ansiktstäck-ande skyddsutrustning som ett hinder i mötet med patienten då både verbal och icke-verbal kommunikation försämras, vilket leder till att negativa känslor upplevs. Skyddsutrustningen gör att ambulanssjuksköterskor uppfattar sig själva som anonyma och skrämmande för patienten. Den försämrade kommunikationsförmågan är en konsekvens för vårdrelationen och patientsäkerheten. För att lyckas med patientkommunikationen har ambulanssjuksköterskor utvecklat nya strategier. För ambulanssjuksköterskor är välfungerande kommunikation en viktig komponent för att kunna säkerställa en god och säker vård.