Förskolan är en plats för omsorg och undervisning av samhällets yngsta medborgare. Undervisningen har i uppdrag i enlighet med Läroplan för förskolan (Lpfö 18) att motverka diskriminerande tendenser av såväl barn som de vuxna som barnen har anknytning till. Offentligt lyfts förskolan unisont fram som viktig för integration mot bakgrund av hög invandring. Förskolan som bristyrke har också lett till förhoppningar om att utrikesfödda vill vidareutbilda sig för att erhålla förskolan som sin framtida arbetsplats.

Förskolans läroplansmål lyfter förskolans roll i att förmedla de värden som ett mångkulturellt samhälle vilar på samt succesivt låta barnen aktivt delta för en socialt hållbar utveckling. Tidigare forskning i förskolan uppmärksammar hur etnicitet och mångfald i större utsträckning har utgått från språk och flerspråkighet. Studie syftar till att lyfta fram praktiknära berättelser om hur etnicitet erfars i förskolans vardagsliv samt hur dessa skildrade upplevelser får betydelse för social rättvisa, ras (race) och rasism.

Totalt har fyra förskolepedagoger och två barnskötarlärlingar intervjuats. Under intervjuerna är det deras individuella berättelser om etnicitet i förskolan som samlats in. Studien har en fenomenologisk hermeneutisk ansats och det är fenomenet etnicitet och hur det framträder i berättelserna som fokuseras. Resultatet analyseras och presenteras utifrån van Manens (1990) fyra existentialer: levd tid, levda relationer, levt rum och levd kroppslighet vilka beskrivs i sex olika teman. Varje tema har också analyserats utifrån Critical race theory för att synliggöraberättelsernas betydelse för rasifierade och sociala orättvisor.

Resultatet visar på kommunikationens viktiga roll för huruvida förskolan lyckas arbeta mot ett gemensamt vi eller landar i ett ”vi och de andra”. Vidare pekar resultatet på en bristande språklig förtrogenhet och därmed en frånvaro av att diskutera och samtala om etnicitet, ras (race) och etnicitet i förskolan. Frågor som är angelägna att lyfta fram då resultatet indikerar att sociala och rasifierade orättvisor är högst närvarande men också formeras i förskolans praktik. Orättvisor som behöver medvetandegöras för att i enlighet med förskolans kunna uppdrag motverkas.