Konsumtionen av textilier har de senaste decennierna ökat drastisk och i samband med ökad konsumtion ökar även kasseringen av textilier. Enligt forskning slänger en person i snitt 14 kilogram textila material per år och 73 procent av alla textilier som kasseras hamnar i deponier där fibrerna förbränns. En stor anledning till att materialen förbränns är okunskapen kring fiberåtervinning. Det forskas mycket om detta ämne men ännu är kunskapen bristfällig när det gäller återvinning av textilier, främst textilier med blandade fibrer. För att utvinna nya fibrer ur blandade material måste fibrerna först separeras innan de kan återvinnas. I denna rapport har författarna utifrån tidigare studier undersökt kemiska processer och även mekanisk återvinning för det blandade materialet polycotton. Polycotton är ett blandat material av fibrerna polyester och bomull. Fibrerna har länge varit världsledande inom textilbranschen då bomullen år 2006 stod för för 34 procent av världsproduktionen och polyester för 60 procent av produktionen av samtliga syntetfibrer. Det är vanligt att blanda fibrer för att få fram ett textilt material med lämpade egenskaper. Fiberblandningen polycotton är särskilt populär i servicetextilier då materialet är slitstarkt och har bra färghärdighet vid tvätt, samtidigt som varan har ett relativt lågt pris. Slutsatserna som kunde dras av undersökningen var att separation av polycotton inte är möjligt vid mekaniska processer, däremot är mekanisk återvinning möjlig. Mekanisk återvinning används till stor del idag, men det finns nackdelar med denna process. Processen skadar kvaliteten på fibrerna och gör dem kortare, vilket gör att det krävs en hög procentuell andel nyproducerad bomull för att spinna nya garn. De kemiska separationsprocesser som har undersökts är alkalisk upplösning av polyester med hjälp av natriumhydroxid och två olika metoder för att lösa upp bomullen samt Södras teknik OnceMore. Den ena utfördes med joniska vätskor och den andra med N-methylmorpholine N-oxide. Fördelen med samtliga processer är att de kan separera fibrerna från varandra samtidigt som de behöll bra kvalitet efter separationen. I metoderna för att lösa upp bomullen användes även biologisk nedbrytbara lösningsmedel som kan återanvändas till senare bruk. 

Consumption of textiles har increased drastically in recent decades, which has led to an increase in the disposal of textiles. According to a research, one person throws 14 kilos of textiles every year and 73 procent of all textiles that are discarded end up in landfills where they are burned. A major reason why materials are discarded is the ignorance about fiber recycling. There is a lot of research in this subject, but there is still a lack of knowledge when it comes to recycling textiles, which mainly applies to textiles with blended fibers. To extract new fibers from blended materials, the fibers must be separated before they can be recycled. In this report, the authors have based on previous studies investigated chemical processes and mechanical recycling for the blended material polycotton. Polycotton is a mixed material, containing the fibers polyester and cotton. Cotton and polyester have been two of the most widely used textile fibers for many years. In 2006, cotton accounted for 34 procent of world production and polyester for 60 procent of synthetic fiber production. It is common to mix fibers to produce materials with suitable properties. Polycotton is especially popular in service textiles as the material is durable and has good color fastness due to a relatively low price. The conclusion that could be drawn from this study are that separating polycotton is not possible in mechanical processes, but mechanical recycling is. Mechanical recycling is widely used today, but there are also disadvantages to this process. The process damages the quality of the fibers by making them shorter. Therefor it is required to blend a high percentage of newly produced fibers while spinning new yarns to maintain a good quality. The chemical processes that have been investigated are alkaline dissolution of polyester with sodium hydroxide, Södras technique OnceMore as well as two different methods for dissolving cotton. One was performed with ionic liquids and the other one with Nmethylmorpholine N-oxide. The good thing about the chemical processes is that they can separate the fibers from each other while maintaining a good quality after the separation. The dissolving liquids used for cotton is also biodegradable and can be reused for a later cause.